Hemsidan

Australienresan 2004

Bildgalleri

Sidney. Kinesisk trägård/hage Indian Pacific Sydney - Perth
The Pinnacles Shark bay / Monkey Mia WaveRock
Albany Stora träd En liten togtur
The Busselton jetty Rottnest Island Perth
Blommor och buskar Här bodde vi Speciella vägskylt
Los Angeles Litt av varje

På kartan kan du se vart vi var. Flygtidtabell


Lørdag 16 oktober, avreise (Leif)

Vi hadde bestillt selve reisen, hotellet i Sydney og leiebilen i Perth gjenom Tour Pacific og Josefine i Helsingborg
Våre kjære naboer, Adde og Gertie kjørte oss til Arlanda. Vi startet hjemmefra kl 08:30. Flyet letter klokken 12:00, men det kjenns bra å være ute i god tid.
Inscheckningen på Teminal 2 hos Britich Airways gick fint og vi blev lovt at bagasjen skulle gå direkte til Sydney, ikke bare til Los Angeles som Josefine på reisebyrået sa.
Nå sitter vi med en kaffe latte og en muffins og venter på at det skal bli dags å entre flyet.

London (Karin)

Flygresan hit gick fort. Enkel lunch på planet. Nu sitter vi på Heathrow, i en bar med varsin öl, ett ”måste” i London.
Vi har nu två timmar kvar till att flyget till Los Angeles går. Vi sitter och ser på människor, många olika nationaliteter och språk. Livet på en flygplats är verkligen en liten värld för sig själv.

Los Angeles klokka 21:30 lokal tid (Leif)

Nu sitter vi i Gate 48B og venter på flyet til Sydney med avgang 22:30. Det har gått bra så langt, men British Airways jumbojet var trangere en den fra Malaysian Airways som vi reiste med forige gangen vi var i Australia.
Det fans mange videofilmer å se på så det blev to forskjellige filmer. Det var iriterene at de spill som fantes i videosystemet bare fungerte på første klasse.
Det ble et par timers søvn på flyet, men vi har fortsatt ca 14 timer før vi er i Sydney. Den info vi fikk på Arlanda om at bagasjen gikk direkte til Sydney var feil. Vi måtte ta ut bagasjen, gå gjennom tollen og så leverere den igjen.
Vi forsøkte ringe Synnøve (Karins kusine i LA), fra en automat, men gjorde noe feil så automaten tok en dollar uten at vi fikk kontakt.

Måndag 18 oktober (Karin)

Nu sitter vi på flyget och är snart framme i Sydney. När vi landar, har vi flugit i 14 timmar och 50 min. Det har varit en lång natt, inte mycket sömn, det är svårt att sova sittande.
Det fanns många filmer att välja på i den lilla TV:n. Bl.a Troja och Harry Potter. En hel del spel och många radio- & musikkanaler.
Klockan är bara 6 på morgonen när vi kommer fram, vi hoppas hitta en buss så vi kan ta oss fram till hotellet.

Sidney.

Vi tok toget till Centralstasjonen, derifra var det 10 minuters gang til hotellet. Vi var der ca 8, så vi fikk ikke rommet.
Vi gikk tilbake til stasjonen og löste in våre billetter for den store togreisen. Litt kaffe og en macka gjorte godt. Det ble også en runde på byn före vi var tilbake på hotellet, der vi fikk rommet vid 11-tiden. Det gjorde godt å få av seg klerne som hadde värt på i 35 timer. En dusj og en times sövn gjorde også godt.
De regnet mye hele dagen, men vi gikk ner til Circular Quai, der vi tok en sightseeing-buss som under 2 timer tok oss rundt i byen. Vi åt middag på en tysk restaurang i The Rocks (Löwenbrau).
Vi avslutade med at ta toget upp til hotellet og vi var dödströtte når vi la oss vid 9-tiden. (Dette er skrevet dagen etter).

Tisdag 19 oktober (Karin)

Vi sov gott hela natten (så när som på en vaken period vid ½1-tiden). Uppstigning före 8. Leif ringde ner till receptionen för att ta reda på om de hade något frukostrum. Blev bekräftat att så var fallet och vi gick dit.
Frukosten ingick inte i rumspriset och det fanns fyra frukosttyper att välja på. 8-10-14-18 dollars. Vi valde båda den för 10 dollar, rostat bröd, te eller kaffe, pålägg och juice.
Vi hade bestämt att ta oss till Operahuset för en omvisning. Det regnade när vi kom ut, så det blev till att investera i ett paraply. Vi gick genom Hyde Park och vidare ned mot Operahuset, som ligger vid Circular Quai. Där fick vi en guidad tur kl 10:00. Turen tog strax under 1 timme och var riktigt intressant.
Efter en kopp kaffe gick vi mot Darling Harbour, men på vägen gick vi in på ett Internetcafé och läste och skickade några mail.
I Darling Harbour var det riktigt trevligt. Massor av butiker och matställen/caféer. Vi gick till biografen IMAX för att se om det fanns någon film att se för oss. Vi bestämte oss för ”Ocean Wonderland”som visades i 3D klockan 16:00.
Men eftersom vi hade gott om tid till filmen började gick vi över på andra sidan om viken och kom till den stora gallerian ”Harbourside” med många butiker och restauranter/caféer/barer. Vi tog också en runda med monorailen som går runt i området, så var det tid att gå tillbaka till bion.
Det visade sig vara en platt filmduk och inte alls lika stor och välvd som hemma på Cosmonova. Filmen var väldig vacker och handlade om korallrev. Det var en fantastisk effekt med 3D-glasögonen på.
Efter filmen hade hungern infunnit sig, så det blev en enkel middag på en av alla matställen på Harbourside. Vi tog en promenad i harbourområdet innan vi gick tillbaka till hotellet.

Onsdag 20 oktober (Leif)

Etter frokost på hotellet gikk vi tilbake til Darling Harbour og den kinesiske hagen. kinesiske hagen. Det var en fin oase midt i storbyen.
En dam med mange store fisker og 2-3 fossefall. Vi avsluttet besøket i ett kinesisk tehus.
På veg tilbake til hotellet gikk vi inom en internetkafe og leste mail, deretter en matbit i en cafeshop. Vi tok vår bagasje ned til stasjonen og var der i god tid (ca 13:00) selv om toget ikke gikk för klokken 14:55.
Tåget bestod av 28 vogner og var 660 meter langt. Det medførte at på stasjonen var det delt i to og plasert ved to plattformer. I høysesongen kan det være dobbelt så langt.
Vi forlot Sydney i regn og tåget klatret sakte opp gjennom Blue Mountains opp till drygt 1000 meter over havet.
Det var en mottagelse med blå champanje i ”vår” salongvogn før vi fikk servert middag klokken 8 (vi hadde valgt siste bordsetning).
Det var en riktig bra treretters middag. Karin åt lam og jeg and (anka) som hovedrett. Vi tok en hel flaske rodt vin (ingikk ikke i biletten), men det var litt for mye. Etter middagen gikk tilbake til vår vogn I plass 17-18 som er helt i enden av vogna.

Torsdag 21 oktober (Leif)

Det ble ikke mye søvn i natt, tåget skumpet ganske mye, Jag tror de kjørte fortere en normalt for å ta in en forsinkelse.
Vi fikk også vite at omvisningen i Broken Hill var avlyst på grund av at tåget var forsinket. Vi sto opp ved 6-tiden og gikk til lounge-vogna for å få oss en kopp kaffe.
Der var det allerede fullt av folk så vi tok med oss kaffen + kaker og frukt till kupeen.

(Karin)

Ett stopp blev det ändå i Broken Hill för påfyllning av vatten i tåget. Vi gick fram och tillbaka på plattformen några gånger och vi köpte lite godis från en av de 3-4 demerna som hade ställt upp lite hemgjorda saker på några bord.
Efter stoppet blev det frukost för oss med ”Navy Cards”. Leif tog varm sådan och jag continental. Vi satt vid samma bord som ett par från USA. De hade det nog bra ställt för de hade lägenhet (hus?) både i Maine och Key West.
De skulle på en konferens i Freemantle. Vi tror att han och kanske också hon var något i stil med professorer. De hade en god vän som var professor på Oslo Universitet.
Vi skulle sitta en stund i loungen och läsa efter frukost, men jag blev så trött att vi gick till kupén, där jag somnade med en filt över mig.
Kl. 13:15 serverades Swagmans Lunch. Det fanns tre rätter att välja mellan. Leif åt beef (köttgryta) och jag lax. Det var lagom mycket. Vi tog båda Ice cake till dessert.
Kl. 15:05 var tåget framme i Adelaide. Då var det Leif´s tur att sova så jag fick väcka honom när vi närmade oss stationen.
Tåget stod över 3 timmar på stationen för städning, renbäddning, påfyllning av mat m.m. Det fanns tillfälle att åka med en guidad tur, men eftersom vi varit i Adelaide förut gick vi istället ner på stan.
Mest för att få en ordentlig promenad, men också för att köpa batterier till Leifs kamera. Det blev också en T-shirt till mig, en svart med akacia broderad på bröstet.
Vi tog också en öl eftersom vi inte hade bråttom tillbaka. Vädret var soligt och omkring 20 grader.
Nu har tåget avgått från Adelaide och det har börjat mörkna. Vi äter middag kl. 21:00 i dag.

Fredag 22 oktober (Leif)

Kl 6:15 fikk vi servert kaffe/te på sengen. Vi fikk også vite at tåget var en time forsinket, men det bekymret ikke oss.
Kl 8:15 var det frokost, og vi delte bord med et par fra New Zeeland. De var trivelige, men spesiellt han var vanskelig å forstå.
Under frokosten kom vi in på Nullarbor Plain. Det var flatt og helt uten trær, bare vekster høye som lyng. Ifølge brosjyren kommer det bare 250 mm regn per år. Desverre ser det ut som om det kommer i dag.

Kl 16:00 CST (Central standard time).

Regnet har sluttet, men ikke den uendelige Nullarbor Plain. Det ruller på mil etter mil, time etter time og vi er ute på verdens lengste retta jernbanestrekning, nesten 48 mil uten en eneste sving.
Det var en kort (30 min) stopp i Cook. En liten stasjonsby som i dag har bare 2 fastboende, men som i gamle dager hadde ca 300 og skole, sjukhus og svømmebaseng.
En enkel grusveg går sørover til hovedvegen. Dit er det bare 10 mil.
Etter lunch tok vi begge en liten blund. Når jeg våknet og så ut så jeg en ørn sittende på marken (nå så jeg enda en). I formiddag så jeg en dingo (vildhund) sittene å betrakte tåget som rullet forbi.
Senere:
Etter en god middag stoppet tåget i Kalgoorlie og vi ble med på en bussrundtur. Det var ikke så mye å se i mørket da klokka allerede hadde blitt 9.
Men guldgruven (åpen gruve) var imponerende, det var utroligt langt ned fra vår utsiktsplattform til dumperne nederst i anlegningen.
Vel tilbake på tåget gikk vi til sengs.

Lördag 23 oktober (Karin)

Efter en riktigt god natts sömn, fick vi frukost kl. 8.00. Tåget var i tid dvs. ankomst till Perth 9.10.
Vi hämtade vårt bagage som vi hade checkat in och fick tag på en taxi utanför stationen. Vi åkte direkt till biluthyrningsfirman för att hämta ut vår bil. Vi fick lägga till några extra dollar för att få en med automatlåda (resebyråns fel) och vi började vår färd ut från stan.
Perth visade sig vara en till ytan vidsträckt stad, men till slut tog vi oss ur den. Vi körde ett antal km på väg 65 – sen 71 och sedan över på Hwy 1.
När vi skulle fika körde vi in i en nationalpark. Där fick vi betala för att komma in, bara för att upptäcka att vi köpt fel gasbehållare till vår från Sverige medtagna brännare.
Så det blev inget kaffe, vi åt i stället ett par mackor sittande vid en liten ”pond”. Vi gick också en ”boardwalk” där vi såg några koalor i ett sanctuary.
Fortsatte hwy:en till vi kom till en liten by som hette Cervantes och tog in på ett hotell som hette Cervantes Lodge.
Rummet var inte så billigt, 90 AUD utan frukost. Vi frågade på ett annat ställe och där kostade ett rum 118 AUD. Det här var ett typiskt turistområde nära attraktionen The Pinnacles Pinnacles är ett enormt område med gul sand ur vilken det sticker upp stenar (kalksten, limestones) i olika storlekar.
De flesta är spetsiga och av blåsten och sanden skalas de av och en del blir håliga. Fascinerande!
När vi var där blåste det kraftigt och var inte speciellt varmt, men vi fick en hel del foton tagna.
Eftersom vi blivit hungriga åkte vi tillbaka till Cervantes och åt en hamburgare på deras Tavern. Med magarna fulla tog vi oss till vårt fräscha hotellrum med stort bad, kylskåp, vattenkokare, litet bord med 2 stolar och en fräsch säng.
Somnade tidigt till TV:n. Vaknade mitt i natten av Karins mobil.
Det var Synnöve som ringde. Hon hade försökt räkna ut att det var dag på Australienska västkusten, men räknat fel. Hon ville bara lämna oss deras adress, annars kommer vi inte in i USA. 325 km körde vi i dag.

Søndag 24 oktober (Leif)

Etter en frokost på rummet forsøkte vi oss på Internet, men fikk ikke logga på.
Vi hadde fått vite at det fans en vei langs kysten som ikke sto på vårt kart så vi tok den. Vi paserte store vite sanddyner, de så ut som snøkledde fjell og lå i noen tilfelle flere kilometer fra havet.
Vi stoppet i Jurien og kjente på vatnet, men det var ingen badetemperatur for oss. Vi måtte stoppe for en emu med barn (kylling?) som skremt virret fram og tilbake over vegen.
Så småningom kom vi igjen in på veg 1 og fortsatte nordover. Det ble lunch i Dongara. Vi hadde fått kjøpt gass så nå ble det kaffe til maten.
I Geradton stoppet vi for å finne en åpen butikk da vi var sugen på frukt, men vi fant ingen. Det er ikke som hjemme der mye er oppe på søndagarna.
Resultatet ble at vi kjørte feil og kom noen kilometer østover før vi forsto at det ble feil og vi kunne snu for å finne tilbake til nummer 1. Det ble lange rette strekninger og litt ensformig.
Vi stoppet ved Billabong Roadhouse, der vi fikk et rom for 75AUD. Dette er virkelig The Outback, en kafe/bar og 2-3 gamle gubber det er alt. Klokken 11 slår man av det lokale agregatet.
Rommet fungerer med dusj og toalett, men mere er det ikke. Nå skall vi gå til ”restauranten” og få oss en matbit da den må bestilles millom 18:00 og 19:15.
Totalt kjørte vi i dag 478 km.

Måndag 25 oktober (Karin)

Efter ett tidigt uppvaknande åt vi frukost utanför hotellets bar. Kaffe var gratis(alltid något).
Så satte vi kursen mot Monkey Mia. Enformigt landskap, buskar ca 1½ meter höga, växande i sand. Senare buskar ca 50-75 cm, växande i sand.
Vi fick syn på en skylt på vilken det stod Shell Beach och åkte ner på en sidoväg.
Det visade sig vara en jättestor strand bestående av bara små snäckskal. Vi läste att det var 5-6 meter djupt med skal och så packat att man till och med skar ut block för att använda till ”tegelsten”.
Vi kom först till Denham. Det ligger helt vid havet. Vi handlade lite mat (bröd o dyl.), tog en glass på ett café och bokade ett rum, vill nog säga att det var ett motellrum. Kostade 85 AUD.
Så vidare mot Monkey Mia där delfiner kommer in till stranden för att bli matade. Det visade sig att de kommer in mellan kl.8 och 1 på dagen, vanligtvis 3 ggr.
De hade varit där 3 gånger redan så sannolikt kom de inte mer i dag. Vi väntade länge, kokade kaffe och åt lunch. Badade lite, tog en öl, såg en videofilm och till slut som en värdig avslutning på dagen, tog vi en tur med en stor katamaran som hette Shotover. Kl. 17.15 gick vi och kom åter 18.45. Vi fick se solnedgången, men inga delfiner.
Vi hann ”hem” till Denham innan det blev helt mörkt.
Packade ur bilen och gick och åt på The Old Pearler. Mysigt ställe (som förresten var byggt av snäckskalsblock) med höga priser, så vi beställde ”entrérätt” på menyn.
När maten kom verkade det mycket och vi blev ordentligt mätta. När sen notan kom, hade han tagit betalt för ”maincourse”, men vi fick det för entré-pris ändå.
Vi gick tillbaka till hotellet och tog oss några glas vin, eftersom matstället inte sålde alkoholdrycker.
Vi bestämde att vi skulle åka tillbaka till Monkey Mia tidigt i morgon för att försöka få syn på några delfiner.
Vi körde 231 km i dag.

Tisdag 26 oktober (Leif)

Opp kl 6 da vi ville komme tilbake til Monkey Mia så tidlig som mulig. Etter frokost på rommet skulle vi betale, men det var stengt. Vi skrev en lapp om at vi ville komme tilbake og så bilte vi avgårde.
Når vi kom dit ca kvart over 7 så vi med en gang delfinene et stykke utenfor brygga. Så småningom kom de (12-14 stykker) in mot land og det ble en uforglemmelig halvtime da vi fikk se disse inteligente dyr på nært hold.
Det påstås være det eneste stedet i verden der du kan mate vilde delfiner. Det var bare 4 hundelfiner som ble matet. Da maten kom fram dro de andre unna og blant andre fikk Surprise 2-3 fisker.
Det ble tatt en masse bilder, så vi får se hvordan de ble siden.
Tilbake til hotellet i Denham så vi fikk betalt. Vi stoppet i Overlander Roadhouse der vi kom in igjen på hovedvegen, det ble lunch til oss og bensin til bilen. Bensinen kostet drygt 6 kr per liter.
Mullewa er nære på en spøkelseby, men vi fant et jernbanehotell der vi leide et motelrom.
Det ble også en middag og noen øl i puben. Det var en typisk australsk outbackpub med ett antal værbarkede menn runt bardisken.
Vi kunne bestille middag gjennom en luke i veggen. Når maten var klar ble den plasert på ett av de få borden i lokalet. Vi tok med oss vår ølflaske til bordet.
Aussie drikker vanligvis ikke øl av glass, det vanlige er å drikke direkte av flaska eller boksen og serveres iskald.
Totalt tilbakela vi 571 km.

Onsdag 27 oktober (Karin)

Vi sov gott i varsin säng med airconditionen på. Jag stoppade proppar i öronen och det var nog tur, nämnda aircondition bullrade ordentligt.
Efter frukost körde vi iväg mot sydöst mot Hwy 95. Utmed vägen fanns en hel del blommande buskar, från vitt-rosa-cerise till lila och blått, vackert. För övrigt domineras landskapet av enorma sädesfält, där säden verkade vara mogen, den var alldeles gul.
I Perenjori stannade vi för att handla bröd, marmelad, ost, osv. Vi köpte varsin glass och satt en stund utanför butiken. Det var varmt och skönt även i skuggan.
Vi fortsatte söderut mot Dalwallinu, där Leif ville sträcka på benen. Vi fann ett café, där vi drack kaffe. Tyvärr fick vi sitta inne, eftersom flugorna var mycket irriterande.
Vi körde vidare mot Goomalling, där vi åkte in i stan enbart för att finna ett ställe att luncha på. Utanför f.d. järnvägsstationen fanns ett stort träd (eucalyptus?) med ett bord med bänkar halvvägs runt trädstammen.
Där kokade vi kaffe på vår ”gasspis”. Det blåste så pass att flugorna försvann, men det var närapå att maten gjorde detsamma.
Vidare mot Merredin. På vägen såg vi många små sjöar, en del med vatten i, men de allra flesta uttorkade; vita saltsjöar. Underligt att de är salta när de ligger så långt inne i landet.
I Merredin fann vi ett motell, Olympia Motell, med hjälp av turistkontoret som var väldigt trevliga och hjälpsamma. Vårt Double room kostar 70 AUD, billigast hittills! Stort rum med dubbelsäng och en enkelsäng, dusch/toa, kylskåp, TV med 9 kanaler, telefon, klockradio och kaffe/te. Vi gick ner på stan och åt.
Vi körde 541 km i dag.

Torsdag 28 oktober (Leif)

Det ble mye mere biling en planlagt i dag. Planen var å overnatte i Hyden ved WaveRock eller i alle fall i noen småby i nærheten. Men Hyden var mer eller mindre en død plass så det ble til at vi fortsatte helt ned til Albany på sydkysten.
Rock Wave var en fasinerende formasion. Det er som en kjempebølge, 150 meter lang og 15 meter høy i granitt. Vi gikk en bit langsetter fjellet (bak bølgen) og var også litt oppe på fjellet.
Det var så mange fluer der så vi måtte kjøpe oss fluenetting til å ha over hodet. Det var også vår varmeste dag, ca 35 grader. Vi åt lunch blant fluene på rasteplassen i Hyden før vi fortsatte sørover.
Den eneste stoppen før Albany ble en kort kaffestopp i Lake Grace.
Vi var framme i Albany i 5-tiden og stoppet ved turistkontoret kl 17:05. de stengte naturligvis kl 17:00, men en trivelig dame kom ut og ga oss noen tips om overnatning og vi fikk et kart over byen.
Vi tittet først på et Bed & Breakfast sted som koster 96 AUD med frukost. Karin likte stedet, men ikke jeg. Det var et relativt lite, inestengt rum med delt dusj og toalett i korridoren.
Det ble til at vi letet videre og havnet på Fredricstown motell for 89 AU per natt. Etter litt klesvask og en dusj ble det en tur på byn.
Det ble 534 kilometer i dag også, men nå planerer vi bli her i alle fall i to netter.

Fredag 29 oktober (Karin)

Det kändes bra att inte behöva hasta iväg från hotellet för att sätta sig i bilen. Så vi tog det lugnt på rummet och strosade sen ut på stan.
Första stopp blev ”The Old Gold and Museum”. Ett gammalt fängelse från mitten av 1800-talet. Det låg på platsen för den första landstigningen i Albany (Fredrikstown).
I närheten låg också en fullskalig kopia av briggen Amity, i vilken löjtnant Lockyer seglade från Sydney med 61 mans besättning och 50 djur.
På affärsgatan fann vi en ”internetbutik” där vi satt ca en ½ timme. Vi fick skicka några mail och Leif försökte lägga in lite text på vår hemsida, men fick inte till det.
Vi åt lunch på ett café, bruschetta och latte (lattej), gott!
Detta var en solig dag, inte så varmt 20-22 grader , men riktigt blåsig. Vi tog oss i alla fall upp på en liten utsiktspunkt där vi kunde se över hela stan.
Handlade lite bröd mm. På vägen tillbaka till hotellet, fann vi några T-shirt till småpojkarna (julklapp).
Det blev en lat eftermiddag på rummet. Jag broderade, vi tvättade en maskin och Leif gick ut för att se om han fick till hemsidetexten. Kom tillbaka och sa att det hade gått bra.
Det blev en sen middag eftersom vi ville se en film på TV. ”Back to Cold Mountain” med Nicole Kidman.
Vi åt på en italiensk restaurang. Leif åt pizza och jag soppa eftersom jag mådde lite illa.
Idag har vi inte rört bilen.

Lørdag 30 oktober (Leif)

Etter en frokost på rommet og intag av halvtørre klær fra klesnora forlot vi den sjarmerende byen Albany.
Vi bilte ut på halvøya utenfor byn og første stopp var ved naturfenomenene The Natural Bridge og The Gap. Det blåste krafitg og bølgene slo in mot berget.
Det ble også en stopp ved The Blowing Hole, men det var en skuffelse. Bølgene (skumsprøyten) kom opp gjennom hull i berget, men det har vi sett mye mere imponerende på østkysten på vår første Australiareise.
Etter en kopp kaffe på et hvalfangermuseum i Frenchman Bay dro vi videre vestover.
Vi reiste til The Valley of Giants, et område med kjempetrær som er opp till 60 meter høye og har en omkrets på 12 meter.
Her finns The Tree Top Walk, gangbruer mellom tretoppene 40 meter over bakken. Karin var tøff og ble med opp (uten press fra meg), men hun var ikke høy i hatten. Jag gikk to runder og på den andre runden så jeg flere flotte papegøyer.
Vi gikk også en runde på en sti på marka. Trærne var helt utrolige, de kan bli ca 400 år gamle. Mange var helt svarte i barken etter skogbrander for mange år siden, men de tar tydeligvis ikke skade av en brann eller to.
Ferden videre gikk til Walpole der vi tok in på det litt dyrere (95 AUD) motellet Tree Top Walk. Før middag på en liten snackbar gikk vi en to kilometers runde i skogen. Også her var det mange kjempetrær.
I dag har vi bilt 198 km.

Söndag 31 oktober (Karin)

Efter en värdig söndagsfrukost tog vi bilen tillbaka (österut) några kilometer för att åka en Scenic Drive till the Knoll.
Den gick rättså nära stranden, men inte så nära att vi såg vatten, bara skymtade det då och då genom lövverket
Så tog vi en annan drive; The Tingle Tree Drive. Där parkerade vi bilen och gick på en ca 400 meter lång stig genom en skog med jätteträd. Där fanns det största träd som någonsin upptäckts. Det var ihåligt nertill som många av dessa träd.
Detta var så stort att det gick att köra in en personbil i den. Det får man inte göra längre eftersom det naturligtvis sliter på trädet och på de runtom. Träden har inga rötter som går ner i marken, utan de ligger mycket ytligt. Vi åkte tillbaka till Walpole för att jag ville plocka några fröhus som jag sett kvällen innan. Vi såg också några emuer ute på en äng.
Så tog vi vägen mot Pemberton, men upptäckte efter Northcliffe att vi kört fel, när vi plötsligt såg havet. Vi hade kört till Windy Harbour och dit var det minst 2 mil, alltså 4 mil extra!
Vi kom till slut fram till Pemberton i tid för att ta spårvagnen på en tur genom skogen. Fram och tillbaka på 1 ¾ timme.
Föraren pratade hela tiden om alla träd, mer eller mindre fantastiska, som vi åkte förbi. Blommor var också med i programmet. Det var många namn att hålla reda på och dessutom var han svår att höra eftersom motorn på vagnen lät så högt.
Vi letade sedan reda på ett motell med rimligt pris. Vi fann ett till 75 AUD.Gloucester Motell. Samma namn, (Gloucester), har ett träd som i gamla tider används som brandtorn.
Runt stammen sitter på var ca 40:e cm armerinsjärn inslagna. De går som en spiral runt trädet och det verkar fullständigt livsfarligt att klättra upp.
Det finns visserligen säkring i form av ett nät, men ändå. När vi var och tittade på trädet, var det faktiskt 2 personer som klättrade upp.
Det var kallt ute och vi frös båda två, så vi åkte tillbaka till stan och åt. Vi delade på en pizza.
Leif försökte också att få lägga över bilderna från kameran till en CD. Tjejen i butiken klarade inte det. Vi handlade lite och åkte tillbaka till motellet.
200 km blev det i dag.

Mandag 1 november (Leif)

Da vi ikke hadde mye brød, og ikke hade bokad frokost kvellen før (det viste seg at den ingikk i priset) bilte vi ned på byn og kjøpte brød. Det ble noen kjempestore boller som ble satt til livs i en liten park mitt i byn.
Det skjedde ikke noe å skrive om før vi kom till Augusta. Der fikk vi kopiert mine bilder over på en CD.
Av noen uforklarig årsak var det 5-6 bilder som ikke lot seg kopiere. Damen i butikken hadde notert numrene og de var ikke spesiellt bra så jeg tok bort alle fra Kameran og begynte på ny frisk.
Mens vi ventet på kopieringen skulle bli klar tok vi en kopp kaffe og en kake på en liten kafe. Den kaffen vi vanligvis kjøpte var Flat White. Den lignet mye på Cafe Latte, men var litt billigere, vanligvis ca 3 AUD. Vad forskjellen består i vet jeg ikke.
Vi reiste videre ned til fyrtårnet på sørvestspissen (Cape Leauwin). Desverre var den turen opp i tårnet som skulle gå om 5 minuter fullboked og vi ønsked ikke vente i blåsten en halvtime på neste så vi nöyde oss med å gå rundt fyret.
Vi reiste tilbaer via Augusta til grotten Jewel Cawe. Etter 45 minuters venting (lunch) ble vi med ned i grotten.
Det var en stor og imponerende dryppestensgrotte, men ikke like imponerende som den vi tidligere har besøkt på Malorca.
Vi har også kjøpt biletter til en annen grotte, men den skal vi besøke i overmorgen.
Nå har vi fått reisens beste og billigste rom (leilighet) for 69 AUD på en campingplass ca 1 km fra sentrum i Margaret River.
Kvellen ble avsluttet med en runde på byn og ettersom vi bodde så billig ble det en flaske rødvin (20 AUD) til middagen, men den var ikke dyrere en de vi kjøpte dagen etter på en vintur.

Tisdag 2 november (Karin)

När man är i Margaret River, måste man åka till vingårdar. Det finns hur många som helst.
Vi beställde en tur med ”Bush Tackers”. Vi blev hämtade utanför campingplatsen kl. 11.15 i en liten buss (ca 20 prs.) och så började vår wine-crawl.
Första anhalt var Voyager Estate, en gård som i mina ögon var ”lyxig”. Nytt cellarhouse från 1996 och en vacker trädgård. Mycket välordnat. Vi smakade på 3 viner.
Nästa anhalt blev Watershed, där vi hann med hela 6 avsmakningar. Vi köpte ingenting på dessa två.
Så kom vi till Brookwood där vi skulle äta lunch. Vi provade också där 6 viner. Vi föll för en där och köpte en flaska och dessutom en krydda som skulle vara egyptisk. Lunchen bestod av kall mat som guiden hade med sig. Olika kött (skinka, känguru) ost och flera ”röror”. Vi fick också smaka olika ”Bushtacker-mat”.
Efter lunch for vi till ett ysteri för att smaka ost. De hade både brie och camembert såväl som ”vanlig” ost. Gott, men vi köpte inget.
Så bar det av till en chokladfabrik, där vi smakade ljus och mörk choklad. Blev ingen affär där heller. Vi hade ännu 2 vingårdar att besöka.
Nästa blev Sandalford, där provade vi (om vi ville) 8 viner och en port. Inget köp. Leif såg en kokaburra utanför och fick en del bilder på den.
Sista anhalten blev Adinfern. Där uppfattade jag att de hade lite annorlunda viner. Vi köpte en Pinot Noir, handgjord!
Vi var tillbaka ”hemma” kl 5. Vi hade fått mycket för pengarna, tyckte vi. Eftersom gårdagans middag blev så dyr, bestämde vi oss för att äta billigt idag. Det blev en take-away-kyckling som vi åt på rummet tillsammans med inköpt öl. Lite TV och i säng lite över 10.

Onsdag 3 november (Leif)

Vi reiste tilbake kystveien til Lake Cave. Den lå i ett kjempestort ”krater” som egentlig var en sammenrast grotte.
Det ble mange trappetrinn ned til selve ingangen. Vi var bare 6 stykker som var med på denne første turen, blant deltagerne var en bestemor med barnebarn fra gårdagens vintur.
Grotten var ikke så stor, men veldig fin da den inneholt en liten sjø. Den fineste delen var et ”bord” som hang ned fra taket i en stalakitt nesten ned til vannet. Jeg tror den hette Floating Table.
Etter grottebesøket bilte vi tilbake mot Margaret River og stoppet ved Eagle Heritage, en rovfuglpark. Da vi kom hadde uppvisningen akkurat begynt. Vi fikk muligheten til å ha en stor falk på hånden og se fugler i det frie som fanget opp mat fra dyrepasseren. Mest imponerende var en pilgrimsfalk. Det påstos at den kan fly i 400 km/t. Resten av parken var ikke mye å se på, bare en del rovfugler i bur.
Så bar det in til Margaret River igjen og lunch nede ved elven. Fra en gangbru kunne vi se mange hummrer i elven.
Neste stopp var Busselton og den nesten 2 km lange jettyen (pir). jettyen (pir). Det kostet 20 AUD med tåg ut og besøk under vatnet, men det var vert pengene. Når vi kom ut til enden av jettyen fikk vi være med ned til 18 merer under overflaten og se et fantastisk dyreliv på de gamle pelerna. De var fulle av koraller i alle regnbuens farger og det var mange forskjellige fisker der.
Vi ventet ikke på tåget tilbake, men gikk hele vegen in, det tok oss 24 minuter. Etter en kopp kaffe begynte vi på returen.
Vi stoppet ved fyret på Cap Naturaliste, men desverre var vi for sene for å få en guidet tur og ble møtt av en låst port så det ble en bomtur.
Videre til Yallingup som vi fikk oppleve i solnedgang. Yllingup er mest kjent for sine fine surfemuligheter. Vi reiste videre ”heim” til Margaret River.
Vi kjøpte litt mat (chicken og nugget) og potetsalat (og mere vin). Det ble en enkel middag i vårt trivelige kjøkken/stue.

Torsdag 4 november (Karin)

Vi satte kursen direkt mot York idag. Förbi Busselton – Bunburry – Collie – Narrogin – Pingelly – Beverly – York.
Ungefär samma landskap hela vägen. Stora öppna ängar där får eller boskap betade. Så en del skogsområden. I Pingelly stannade vi och kokade kaffe och åt den vanliga lunchen. Mackor med marmelad och ost och melon till dessert.
Ju närmare York vi kom, desto varmare blev det. Vi fann ett Tourist Centre i Yorks Townhall och de bokade ett rum åt oss på en B & B. Four Julias hette det och drevs av en 75 år gammal dam vid namn Nancey.
Vi gick ut på ”stan” och tittade på ett ställe där de tillverkade möbler – Jah Roc. Fantastiskt fina möbler av träslaget Jarrah. Mörkt trä med vacker lyster.
Så vandrade vi upp och ner på den enda gata som fanns i York, beundrande gamla byggnader från slutet av 1800-talet. Vi tog en öl på ett ställe och åt middag på stans hotell.
Four Julias var också inhyst i ett gammalt hus från 1800-talet, byggt av sten. Högt i tak och med öppna spisar i varje sovrum. Vi fick ett vackert rum med himmelssäng. Vi somnade vi 10-tiden.

Fredag 5 november (Leif)

Etter en god frokost og en lengre prat med vertinnen Nancey bilte vi ned til turistkontoret. De bestillte et rom for oss på North Lodge i Perth for 50 AUD per natt.
På veg mot Perth stoppet vi for å tømme gassbeholleren. Vi lot den brinne i 20-30 minutter mens vi pakket ned alla løse småsaker i bilen slik at det skulle bli lettere å få alt in på hotellet. Men gassen tok aldrig slutt så vi gav opp og håpet få en andledning mens vi var i Perth.
Karin gjorde en utmerked jobb som kartleser så vi hadde ingen problem med å finne hotellet. Rommet var enkelt, men for 50 Aud kan man ikke forvente seg for mye.
Vi fant ut at vi ikke behøvde vente til i morgen med å levere tilbake bilen så etter å ha fått allt opp på rommet bilte vi ned til Budget i sentrum. Vi hade glømt å fylle bensin så det ble en ekstra runde.
Etter en smørbrødlunch der vi selv fikk legge på det pålegg vi ønsket tok vi gratisbussen til Kings park. Perth har 3 busslinjer (Red, Blue og Orange) som går i 5-minuters interval genom sentrum.
Kings park ga en fin utrikt over byen, men det ble for sent til å besøke den botaniske hagen. Det ble bussen tilbake til city der vi gikk runt i gågatene for å finne et sted der vi kunne få oss en øl, men vi fant bare kaffeserveringer. Til slutt ble det så sent at vi gikk over på andre siden av jernbanen til Northbridge der spisestedene lå på rekke og rad.
Det ble endelig en øl på en pub efterfulgt av japansk mat på The Old Shanghaj, der det fantes mange (Asiatiske) matserveringer med felles bord. Vi var tilbake på hotellet ved 8-tiden.
I dag hadde vi kjørt 102 km og totalt hadde det blitt 3940 km.

Lördag 6 november (Karin)

Vi sov länge idag, till 8.30. Låg och drog oss och åt sedan frukost. Vi sorterade ut många broschyrer som vi samlat på oss under resan.
Så drog vi ner på stan. Gick och strosade, köpte en keps till Simon och drack kaffe på en gågata. Vi drog oss ner mot hamnen för att kolla båtresan till Rottnest Island. Men istället hoppade vi på en sightseeing-rundtur som tog 1½ timme.
När vi kom tillbaka blev det en enkel lunch vid kajkanten. Gick några slag till på gatorna och tittade i butikerna. Vi blev trötta och gick (efter en öl) tillbaka till hotellet för att vila lite innan middagen.
Vid 7-tiden gick vi ner till matkvarteren, som inte alls är desamma som centrumkvarteren där butikerna finns. Vi åt på The Old Shanghaj idag också, men på den indiska restaurangen, gott, men lite starkt. Vi gick hem vid 8.30-tiden till hotellet och såg på TV.

Söndag 7 november (Leif)

I dag var det Rottnest Island som stod på planen. Det var varmt (20-25 grader) så det ble schorts og sandaler.
Da togene til Freemantle ikke gikk denne helga på grund av arbeide på linjen ble det desverre buss som gjalt. Den tok ca 35 minuter og kronglet seg fram på småveier for å kunne nå alle stasjonene.
Vel framme i Freemantle kjøpte vi biletter (95 AUD for oss to) til en båt som gikk en time senere (11:30) så det ble tid til en Flat White kaffe og en runde i Mallen som fanns i havnekvarteret.
Overfarten tok ca 20 minuter med den hurtiggående båten. I motsetning til returen var det helt vindstille.
Vel framme fant vi vegen til et bakeri der vi kjøpte en matbit. Det ble en roll med bacon og ost. Mens vi åt fikk vi for første gang stifte bekjentskap med øyas berømte Quakka, små kenguruslektninger på størrelse med en stor rotte.
Den var så tam att den gikk mellom bena på oss. Det er den som har gitt øya navn (rottnest = råtterede).
Vi bokade en to timers guidet busstur rundt på øya. Det ble en interessant rur som viste det meste av det som var å se. Vi fikk også vite en god del om øyas historie og natur.
Vel tilbake i Thomson Bay gikk vi til et sted der vi kunne se quakkas i sitt rette miljø. Vi kokte kaffe og gjorde slutt på gassen.
Etter ett glass øl ble det en blåsig og skvulpende tur tilbake til fastlandet og den samme skranglede bussen til Perth.
Dagen ble avsluttet med en enkel middag, kinesisk denne gangen på vårt ”stamsted”.

Måndag 8 november (Karin)

Vi tog Blue Cat en tur runt stan och klev av vid järnvägsstationen och tog tåget till East Perth. Därifrån går Indian Pacific och eftersom jag glömde mina glasögon på tåget när vi reste hit, ville jag hämta dem där. Men de hade inte öppet förrän på tisdag (i morgon) då tåget kommer in, så det får bli en tur i morgon också.
Efter bomturen åkte vi till Botaniska Trädgården vid Kings Park. Vädret som hade varit strålande och 25 grader på morgonen, slog om till mulet och blåst och det såg ut som det skulle börja regna. Men vi gick en riktigt lång tur i trädgården så vi blev ordentligt trötta.
Vi åt lunch nere på stan på MYO (Make Your Own) där vi ätit en gång förut. Man tar ett bröd; baguette, toast, fralla osv. och gör en egen macka. Det finns massor av olika pålägg + röror och grönsaker. Gott och man får precis det man vill!
Vi gick och strosade en stund, tog en kopp kaffe och gick sen tillbaka till hotellet. Jag var helt slut i ben och fötter och vi sov en stund innan duschning och så gick vi till en kinarestaurang; Han’s Café för att äta.
Kinarestaurangerna är de billigaste och det är gott och mycket mat. Medan vi satt där, började det regna. Det kom en skur, ganska häftig, så var det slut. TV i sängen innan sova.

Tisdag 9 november (Leif)

Dagen for heimreise. Dette kommer å bli en lang dag, flyet til Sydney går kl 23:15 i kveld og vi må schecke ut av hotellet senast kl 9:30.
Vi avtaler å få legge bagasjen på hotellet for å hente den i 4-5 tiden på ettermiddagen. Vi titter på mailen på en internetkafe for deretter ta toget ut til Perth East i et siste forsøk på å finne Karins briller. Men desverre finns de ikke der, kansje har de blitt sendt til hovedkvarteret i Adelaide.
Tilbake til city og en ny runde på byn. Vi kjøpte biletter til en kino for å se filmen ”Shall we dance?”. Vi tok en enkel lunch før filmen.
Etterpå gikk vi tilbake til hotellet, da var klokken 16:15, men der fans ingen betjening. Etter en tid kom japanesern (ekstrahjelp) og vi fikk tilbake depositumet for nøkkelen. Vi stoppet en taxi på gata og reiste ut til flyplassen.
Når dette skrivs over en øl har klokka blitt 18:15 og det er ”bare” 2½ timer til avgang. Flytiden til Sydney er 4 timer og 5 minuter.

Onsdag 10 november (Karin)

Resan till Sydney gick fint men vi fick vänta länge på nästa flyg.
Det skulle ha gått 12.05 (istället för 12.35 som vi fått veta), men det blev mycket försenat, varför vet vi inte. Inte förrän 14.00 var vi i luften.

(Leif)

Dette ble tidsmessigt den lengste dagen i vårt liv. Vi førlot Sydney den 10 november klokken 14:00 og kom till LA den 10 november klokken 08:00, 6 timer tidligere. Denne raritet oppstår fordi vi paserte den internasjonale datumlinjen østover.
Det ble en del problem på flyplassen her i LA. Mitt pass er ikke maskinlesbart (men gyldig til høsten 2005) og den 26 oktober (etter at vi paserte på veg til Sydney) inførte amerikanerne krav på maskinlesbare pass.
Jag måtte in til en ekstra kontroll. Karin ble først med, men da vi forsto at det kunne ta litt tid hentet hun bagasjen. Etter enda en tid kom vi på at kanskje Dan og Synnøve (Karins kusine) skulle tro at vi ikke var med flyet så det ble til at vi fikk splittet tolldokumentet (normalt et per familje) så at hun fikk sitt eget og kunne ta all bagasje ut via tollen.
Jag måtte levere fingeravtrykk av alle fingrene og fotograferes og jeg tror at det ble gjort en del kontroller i forskjellige registre, til eksempel kriminelle registre.
Det tok totalt ca 1,5 time før jeg kunne gå tomhent gjennom tollen og gjenforenes med Karin som ventet tilsammen med Dan.
Amerikanerne har under to år informert om inførende av maskinlesbare pass, men vi fick ikke den informasjonen av reisebyrået.
Vi bilte hjem till Synnöve og Dan og fikk en velfortjent dusj før middagen, efterfult av en avslappende ettermiddag.

Torsdag 11 november (Karin)

Min födelsedag!
Fick gratulationer av Synnöve och en blombukett med lila blommor (min färg). Dan jobbade och vi tog en tur till butiken innan lunch. Leif fick tag i Levis 501 på ”Sale” till 34.99 + tax (7,75 %). Det var mycket billigare än i Sverige. Han köpte 2 par.
Dan kom hem till lunch och efter den tog vi det lugnt till Dan kom hem efter jobbet, då vi tog bilen ett stycke och promenerade i en park. Det var skönt att få röra på sig efter allt sittande.
Efter hemkomsten blev det te och mackor som middag/kvällsmat.
Läggdags cirka 10.

Fredag 12 november (Leif)

Etter frokost gikk vi en tur ned på sentret som finns 10 minuters gange fra huset, men det ble ikke noe kjøp.
På ettermiddagen tok Dan og Synnøve oss med ned til Laguna Beach, der vi fikk oppleve en fin solnedgang over Stillehavet.
Laguna Beach ligger langt sør i LA og er en kjent kunstnerby med mange gallerier og på sommeren er den full av besøkende, men på denne årstiden er det relativt stille.
Vi gikk inom et konditori og drakk kaffe før vi satte kursen heimover. På vegen kom vi forbi et hagesenter der alle trærne var fulle av lys. Det ble som en skog av store juletrær. Vi gikk sikkert runt der en halvtime før vi avsluttet dagen med en bilrunde i ”gamle” Tustin, noen kvartal med eldre fine hus, men det hadde desverre blitt så mørkt at vi ikke så så mye.

Lördag 13 november (Karin)

Vårt flyg skulle inte gå förrän 17.30 från LA.
Vi tog det lugnt hos Synnöve och Dan på fm. Leif satt och läste och jag pratade med Synne i köket. Efter lunch körde vi till flygplatsen. Dan och Synne skulle vidare till sin dotter Lena och hennes familj.
När vi hade checkat in, såg vi att flyget var försenat ca 1 timme. Vi kom i alla fall iväg en timme försenade och det blev en lång natt.
Det tog ca 10 timmar till London. Planet till Stockholm skulle gå som planerat 14.15, men där fick vi sitta i planet en hel timme, eftersom det saknades en pilot!
Hemkomsten till Arlanda blev nästan 1 timme försenad. Nicke var där och mötte oss och vi var hemma ca 20.30.

Sammanfattning (Karin)